måndag 15 februari 2010

97. Gul

Gulsparv Emberiza citrinella

Utseende.
Gulsparven är 17-18 cm lång och har ett vingspann på 23-30 cm. Vikten kan uppgå till 30 gram. Hannen är gul på huvudet, med mörkare fläckar och streck på halsen och bröstet. Buken är enbart gul. På ryggen och skuldrorna är den gråaktigt rödbrun med svarta fläckar. Honan har en något suddigare färgteckning



Jag tycker om att ta lite hjälp från Wikipidia.

Över hela Skåne och delar av Småland och Halland har man trott att man fick gulsot om en gulsparv flög över taknocken just då man steg upp och innan man hunnit lägga sängdynan tillrätta. För att botas skulle man äta en stekt gulsparv eller koka ett hönsägg i den sjukes urin och sätta upp ägget på taket så att gulsparvarna fick äta upp det.
Trots myten om gulsoten har man i Sverige varit rädd om gulsparven. I trakterna runt Lund ansågs det lika illa att döda en gulsparv som att skjuta en stork.

Gulsparven var vanlig i Sverige på 1800-talet. Men på 1960-talet minskade arten kraftigt i södra och mellersta delarna av landet, som en följd av de kemiska bekämpningsmedlen som då användes. I vissa områden i södra Sverige försvann upp till 95% av beståndet. 1966, förbjöds bekämpningsmedlet metylkvicksilvret inom jordbruket, vilket gjorde att fågeln återhämtade sig. Trots detta har den svenska populationen sedan 1990-talet minskat.


Gulsparven är Närkes landskapsfågel.

___________________________________________________
With help from Wikipidia.

The Yellowhammer Emberiza citrinella

is a passerine bird in the bunting family Emberizidae, which breeds across Europe and much of Asia. The Yellowhammer was introduced to New Zealand in 1862 and is now common and widespread there. It is probably more abundant in New Zealand now than in Europe where it is in serious decline.

The Yellowhammer is a robust 15.5–17 cm long bird, with a thick seed-eater's bill. The male has a bright yellow head, yellow underparts, and a heavily streaked brown back. The female is much duller, and more streaked below. The familiar, if somewhat monotonous, song of the cock is often described as A little bit of bread and no cheese.

It is most commonly found on lowland arable and mixed farmland, probably due to the greater availability of seeds. It nests in hedges, patches of scrub, and ditches, especially if these have a wide grass margin next to them, and a cereal crop next to the margin. Hedges of up to two meters tall are preferred, and they will not nest until it is in full leaf, building the nest next to the hedge if it is built before this. In winter, the flocks feed at good seed sites, such as newly-sown fields and over-wintered stubble


Mellow Yellow Monday

46 av 365